På lördag ska jag provläsa ur min nya barnbok om Vätterndeckarna på stadsbiblioteket i Jönköping. Idag åkte jag in till en skola för att dela ut infoblad om det. På bussen satt jag och formulerade ett blogginlägg i mitt inre. Det var ett vasst sådant, om mina erfarenheter av att jobba inom Jönköpings kommun. Vid bussbyte kom jag att snacka med en tjej, vilket blev ett samtal som fick mig att nu skriva ett helt annat inlägg.
Hon började prata om att moderna bilar är så breda. Det blir trångt när de parkeras. Jag höll med, för det har jag själv ofta tänkt på. Sen skrattade jag och sa att min bil inte är särskilt bred. Jag berättade om den gången när jag skulle till en utställning och inte fick plats med tavlorna i bilen utan fick släpa de stora åbäkena på buss istället.
Hon frågade vad jag målade för något och jag berättade. Vi pratade en stund om hur det var i "min bransch", om utställningar jag har haft och om det var svårt att sälja osv. Hon sa att hon hade tänkt att hon ville ha nåt stort med en massa färger. Jag trodde hon menade att hon ville testa att måla själv, så när vi skiljdes åt sa jag "lycka till nu med tavlan", varpå hon svarade att hon menade att jag skulle måla den. Sen var hon tvungen att kliva av och jag hann aldrig be henne kika in på min FB-sida där jag visar en del av vad jag gör, samt har kontaktuppgifter(!)
Så lag hade alltså en potentiell kund på kroken, utan att ens fatta det. Jag släppte henne utan vidare. Så dumt. Men så roligt också att ett samtal på busshållplatsen kan ta sådana oväntade vägar.
Nästa gång det händer (för visst kan jag hoppas på fler?) tänker jag vara mer uppmärksam. Den här gången blev det ingen försäljning, men ett blogginlägg blev det i alla fall.
Och mina tankar om kommunen. Ja, dem tar jag en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar