onsdag 8 februari 2017

En plats av kravlöshet

Igår när jag skulle iväg på akvarellkurs letade jag i mina högar efter omålat akvarellpapper. Då hittade jag en bild som är målad med torrpastellkritor. Jag hade faktiskt glömt bort den, men jag vet precis när jag gjorde den.
Det var förra året på ett läger för ensamstående föräldrar. Jag och mina barn har varit med där i fem år. Det brukar vara en härlig vecka, fylld av roligheter för både barn och vuxna och som (ensamstående) förälder är det rena lyxen att varje måltid få sätta sig vid dukat bord.

I år hade jag med mig mina pastellkritor dit. En varm, solig dag satt jag och en annan mamma ute i gräset och småpratade. Jag lekte med färgerna på ett papper, för jag tycker om att göra något med händerna, samtidigt som jag pratar. Jag kan gott förstå vitsen med syjuntor. Det är trevligt att pyssla med något tillsammans. Samtalen flyter på lättare och mer otvunget på något sätt. Den här gången var det extra trevligt, för den andra mamman var också intresserad av skapande. Det är roligt med likasinnade.

I somras tyckte jag att mina bilder bara blev kladd. Inget att spara på eller vara rädd om. Nu när jag ser den här bilden, ett porträtt, tänker jag annorlunda. Den är egentligen inte särskilt speciell. Men det spelar ingen roll. Jag tycker om den. Jag inser också, att det jag tycker är absolut roligast är att bara måla/rita fritt, utan tanke på hur det ska bli.

Kravlöst.

Det är ett härligt ord. Livet i stort är sällan kravlöst. Tvärtom. Det ställs så många krav att jag nästan kvävs av det ibland. Har svårt att sova på nätterna av alla krav jag inte kan leva upp till.

Men att låta handen leka med pennor, kritor eller penslar helt kravlöst. Det ger mig en stunds andrum. Precis som när jag vid sällsynta tillfällen sätter mig vid mitt ostämda piano och bara låter fingrarna röra sig över tangenterna i en egen improviserad melodi. Samma känsla av att kunna andas fritt får jag av att promenera ute i naturen.

Vi behöver alla någon plats där vi får känna den här kravlösheten. Vi har alla olika sätt att hitta dit, ingenting är rätt eller fel.
Den här skrynkliga lappen med ett porträtt hafsigt målat en varm, solig sommardag, får påminna mig om att aldrig tappa bort Min plats där jag finner kravlöshet.
(och heller aldrig göra målandet krafyllt!)





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar