Lite saknad gjorde susen

Mina barn har varit hos sin pappa sedan i torsdags kväll. Det var längesedan de var där så länge. Ena sonen ringde  till mig.  Det hördes att han längtade hem.



Saknaden känns bra. Både hans. Och min. För jag har också saknat. 

I all varagsturbulens med trots och annat stök hinner jag sällan sakna dem. Känner ofta ett behov av att få vara ifred.

Men jag älskar ju dem. Därför var det skönt med några fler dagar på egen hand så jag hann komma ifatt mig själv och börja sakna.

Dessutom har jag träffat vänner. Det händer sällan numera, tycker jag. Det gjorde mig gott!

En av mina vänner, författarkollegan Maria Bielke von Sydow, satt modell när jag försökte skulptera hennes huvud. Ett roligt, spännande, men svårt projekt. Jag hann bara göra grunden när hon var här, men fortsätter finliret utifrån fotografier. Det är nytt för mig, att jobba med lera. Jag njuter av det. Känslan att mejsla fram något ur den är fantastisk. Det är så härligt att se ett ansikte t ex börja komma till liv under mina händer.

Jag har även försökt göra klart några målningar som ska på utställning i Norrköping på fredag.  Det är två gardinlängder av målarduk. Jag har målat en tidigare som mina vänner beställde. Nu testar jag att göra två i samma färgskala, men olika eftersom jag målar intuitivt. Till det har jag brett ut mig i vardagsrummet. Det är en frihet att kunna bre ut sig precis hur mycket man vill.

Summa summarum av helgen;

Jag mår bra av lite mer barnfri tid så jag hinner sakna dem

Jag mår bra av att träffa vänner

Jag mår bra av att skapa

Hoppas ni har fått göra saker i helgen som ni mår bra av.
(de hopplöst fula radbrytningarna  i mina inlägg är nåt som jag inte lyckas styra över själv)