onsdag 11 januari 2017

kampen om flashigaste biljardbordet

Efter sonens krokidoltårar igår över att ingen i skolan tycker om honom, skulle han idag leka med en kompis. "Tyvärr" bestämde jag och kompisens mamma att de skulle leka här. Detta passade honom inte alls.


"Vad ska vi leka med då?" var hans fråga.


Tja. Jag medger att vi inte har en massa flashiga tekniska prylar. Vi har inte precis varenda playstation, nitendo, Xbox och allt vad det heter. Jag köper inte hundratals leksaker som kräver batterier eller trumset med blinkande lampor.


Tydligen har alla andra kompisar alla dessa prylar. Det är därför det är så mycket roligare att leka hemma hos dem, tycker sonen.


Jag vill inte att mina barn ska behöva känna sig som ufon. Det känns dock ofta som om jag i egenskap av ensamstående mamma inte har råd och möjlighet att ge barnen något som får dem att känna att de är med i "gänget". Kompisar lyckas ibland genom små kommentarer få mina barn att känna att det de har inte duger. När den yngste sonen fyllde sju år t ex, fick han två presenter av mig. Självklart fick han även av pappan och hans nya tjej och från mormor och morfar, moster osv, men från mig blev det två. Två saker han hade önskat. Två saker efter min ekonomiska förmåga just då, varav en ganska dyr. När han berättade för kompisen vad han hade fått, frågade han "Fick du bara det?".


Jag måste erkänna att jag blev ledsen. Jag måste erkänna att jag faktiskt även blev lite arg. Helt ärligt måste jag erkänna att jag nog lät lite skarp i rösten när jag sa att det väl inte var "bara" två presenter.


Å andra sidan, även om jag hade haft bättre ekonomi är jag inte mycket för denna hysteri kring prylar och leksaker. Förutom att de hela tiden kommer en massa nya småprylar, pokemonkort, beyblades och jag vet inte allt, kan jag till exempel nämna att barnen genom åren har fått många radiostyrda bilar i olika sammanhang. De har inte varit roliga att leka med särskilt länge. Dessutom ha de tenderat att gå sönder, för mina barn är inte särskilt aktsamma om saker dessvärre. Därför är det inte roligt att köpa en massa leksaker till dem. Särskilt bra för miljön är det ju heller inte.


Kanske tycker kompisarna att vårt hem är tråkigt, som inte har allt det där de är vana vid hemifrån. Å andra sidan har vi så mycket annat, som de uppenbarligen inte är vana vid. Bland annat verkar de flesta kompisarna faktiskt tycka att det är roligt att spela på vårt piano när de är här, eftersom de inte själva har något hemma. De plingar dessutom gärna på mina gitarrer. Många gånger är jag med och leker kurragömma med dem och får då höra att jag har så bra gömställen:) Fantasilekar är väldigt vanliga här och jag är glad när deras kompisar också vill vara med på sådant. Trots alla tillrättalagda saker de matas med, finns fortfarande ett behov av fantasi.


Den här gången tillbringades en hel del tid ihop med kompisen i köket tillsammans med mig. Vi bakade sockerkaka och kladdkaka. Därefter spelade de på biljardspelet som köptes för en mycket billig peng på Erikshjälpen till julklapp. Det var mycket större, finare och roligare än det nya som kompisen hade spelat på hemma hos en annan kompis tidigare i veckan.


Så nog duger det med ett hem som inte är fyllt av allt annat man "måste" ha. Nu råkade vi ju visserligen vinna i kampen om häftigaste biljardbordet, men det var bara en slump;)










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar