Här poserar de, familjen Eriksson

Eftersom jag plötsligt och oväntat har börjat ägna mig även åt att måla, har jag självklart också börjat tycka att det är roligt att titta på konst. Därför var jag inne på hemsidan för konstföreningen här i Jönköping, Dymmeln. Där presenterades alla medlemmar med några bildexempel på deras konst. En av dem skrev att hon inspirerades mycket av gamla släktfotografier.

Gissa vad Malin K Eriksson var tvungen att göra då?

Jo, hon var så klart tvungen att testa om hon själv skulle klara av att teckna av ett fotografi där hennes far poserar tidigt 50-tal ihop med sina nio syskon och mamma och pappa. Fotografiet har stått framme hos min far under hela min uppväxt, vilket gör att det är mycket välbekant för mig.

Att teckna det var en spännande upplevelse. Ännu har jag bara gjort konturerna, så småningom kommer jag att försöka jobba med detaljerna på något vis, men det blev ändå så skrattretande tydligt hur mina, framför allt, farbröders personligheter kommer fram.

Det var också en utmaning som fick mig att hålla tungan ordentligt rätt i mun, och gjorde mig nästan svettig. Det var många ansikten och kroppar som skulle hamna rätt. I juli ska vi ha släktträff, och jag kan säga så här: Jag kommer inte att ge mig på att försöka teckna av fotot där dagens fulla klan poserar. Vi lär bli runt hundra personer. Där går min gräns:)

Nu är det dags för sängen.

God natt!