lördag 9 januari 2016

När texten får eget liv

Jag har en tydlig idé om vad som har hänt i min nya roman, såväl i nutid som dåtid. Det som har vållat mig en del huvudbry är hur och när alla händelser ska presenteras för läsarna, så det inte blir för mycket eller lite information.

Det är helt fantastiskt när det plötsligt går upp för en hur allting hänger ihop. Jag satt och bläddrade i min utskrivna manusbunt och rätt som det var bara visste jag var övergångarna mellan nutid och dåtid skulle vara. I skrivande stund tror jag inte att jag kommer att ändra på det, men man ska aldrig säga aldrig. Det viktigaste är att jag just nu känner att jag har det jag behöver för att skriva vidare. Jag har flyttat om de kapitel som låg fel i mitt dokument på datorn, så att jag så småningom kan skriva ut allt på nytt för genomläsning, för att känna om det fortfarande känns rätt.

Det är märkligt. När man sitter och läser i sitt manus, kan man ibland också upptäcka att en skriven scen i själva verket hör hemma i ett helt annat sammanhang, så man måste byta kapitel. På så sätt märker man att texten och karaktärerna på något vis lever sitt eget liv och talar genom mina fingrar i mitt undermedvetna.

Det där kanske låter flummigt, men jag tror att många som skriver böcker kan känna igen det. Hur som helst trivs jag i mina romankaraktärers sällskap ikväll, efter att tidigare under dagen ha varit ute i skidspåret 40 minuter. Jag har upptäckt att jag har suttit för många timmar vid datorn, och måste få igång kroppen lite också. Skidåkning är ett perfekt sätt för det.

Vad gör ni ikväll?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar