Nu kan jag pusta ut. Det känns rätt skönt att inte vara med på tåget längre. Även om det har varit vansinnigt roligt alltihop, så finns det baksidor. Värst är att bli så ensidigt skildrad. Även om jag bjussar på det😀 Det är nog ingen som efter att ha sett mig här kan tro att jag skriver högst seriösa existentiella romaner.
Nåja. David. Avsked. Ratad. Blev jag det?
För min del hade jag mer och mer börjat ifrågasätta om David var nåt för mig. Jag kände ingen kemi alls, men vet också att det ibland kan ta tid. Därför tänkte jag ge att jag borde ge det ett par dagar till.
Samtidigt fanns det så mycket annat som inte stämde mellan oss. Det här med församlingsliv t ex. För 20 år sen hade jag tyckt jättemycket om att gifta mig med en präst, men jag är inte samma person idag. Jag tänker, känner och pysslar med saker som jag inte tror passar i formen. Jag tror jag skulle känt mig instängd.
Han tyckte inte heller så mycket om musik. Långt mindre att dansa, och vad vore livet utan det kan jag tycka, även om det så klart inte är nåt fel på dem som inte tycker så. Men Jag tycker om det. Mer än jag kom ihåg upptäckte jag i somras. Då var jag nämligen iväg jag på dans för första gången på många år (P g a barnen) och hade vansinnigt roligt. Då undrade jag hur jag egentligen tänkte när jag dejtade David. Svaret på det är väl att jag har haft destruktiva relationer och att jag tänkte att jag skulle ge en helt annan typ av kille en chans. En kille som i min ungdom skulle ha varit en dröm, en kille som i egenskap av andlig ledare symboliserar nån sorts trygghet. En trygghet som jag under tiden där nere kände inte var den trygghet jag behöver.
Vi matchade helt enkelt inte alls varandra. Hur trevligt vi än hade ihop. För det hade vi!
Själv lyckades jag ändå inte ta beslutet att åka hem. Förutom tanken att jag borde ge det en chans till, hade jag för roligt där helt enkelt. Hela grejen var en spännande upplevelse och där fanns roliga tjejer att hänga med, och roliga tv-människor att prata med när tillfälle gavs. När då David gjorde valet åt mig, var det inget snack om saken. Klart jag skulle hem. Det var dessutom tydligt att tjejerna som var kvar var mer seriöst intresserade och då var det inte mer än rätt att ge dem mer tid. Hade det gått en eller två dagar till, hade jag själv tagit steget och åkt hem.
Det som visas av vårt avsked är väl hyfsat. Vi hade ett toppensamtal utanför kameran, men sen under inspelningen tyckte jag inte alls det blev lika bra. Det blir verkligen inte övertydligt att jag också hade gjort ett val att åka hem, vilket producenten sa att de skulle visa. Jag hade velat få mer utrymme att säga vad jag kände och tänkte. Överhuvudtaget har mina tankar inte fått nån plats direkt.
Nåja. Det får jag leva med. Vad bryr jag mig om vilken bild 1 miljon tittare får av mig och vad som hände😍 (dessutom var jag ju inte huvudpersonen! Andra bullar blir det när jag kör Ensam mamma söker😜)
Det viktiga är att jag vet att David och jag skiljdes som goda vänner. Genom inspelningen har jag också fått vänner som jag tror kommer att finnas kvar länge.
Och intrigerna som man kunde ans och som enligt trailer tätnade efter att jag lämnade; dem var det skönt att slippa....😈 jag tänker inte skriva nåt om det, för jag vill fokusera på det trevliga vi alla hade tillsammans!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar