söndag 6 september 2015

Kan jag tvinga henne att tala?



I våras började jag teckna porträtt. Jag var nästan som besatt. Tecknade hela tiden. När jag tittade på ett av porträtten, som jag bara tecknat helt fritt utan att ha nån modell, insåg jag att det var hon som var huvudpersonen i min nya roman.

På porträttet sitter hon och läser något. Jag tror att hon sitter vid datorn och läser om huset hon bor i, och om människorna som tidigare bott där. De har nämligen börjat ta kontakt med henne på olika sätt så hon vill ta reda på så mycket som möjligt om dem.

Jag vet mycket väl hur allt ska sluta, och ungefär vad som händer längs vägen. Det är en spännande historia. Ändå har gnistan inom mig slocknat. När jag skriver upplever jag det som torrt fnöske. Visserligen vet jag att resultatet inte behöver blir sämre på grund av det, men det är så klart mycket roligare för mig som författare om jag känner hur det lever inom mig när jag skriver. 

Därför har jag bestämt mig för att börja titta på det här porträttet. Försöka få henne att tala till mig. Inspirera mig till att verkligen vilja skriva ner berättelsen. Självklart går det inte att tvinga, nån, inte ens ett dött porträtt, men försöka går ju.  Alla sätt är bra, utom de dåliga, brukar man ju säga:) 

Hur brukar du göra för att få tillbaka inspirationen?

6 kommentarer:

  1. när jag tappat inspirationen skriver jag ändå, när det blir för tråkigt att skriva utan inspiration gör jag något helt annat som inte på något sätt skrivrelaterat och så en dag, när jag minst anar det, kommer lusten tillbaka

    SvaraRadera
  2. Jag försöker aldrig tvinga mig till att skriva, för resultatet blir bara bindväv som inte för berättelsen framåt utan får det att vända sig i magen på mig när jag sedan läser det. Det jag gör är ju bara att jag skriver ner en berättelse och finns det ingen berättelse att skriva ner blir det inget skrivet. Jag får göra helt andra saker (det finns mycket att välja på) tills berättelsen tar fart igen. Sen går det av bara farten att skriva ner den. Men det var en intressant idé att teckna porträtt av de medverkande. Jag ska testa det!

    SvaraRadera
  3. Intressant fråga. Jag gör något annat ett tag, men sätter en gräns för hur lång den tiden får vara. Sen sätter jag mig vid datorn och tillåter mig inte att ens snegla på det som var motigt utan skriver annat istället, allt från brev till bloggar - och rätt som det är vill jag skriva och lusten har kommit tillbaka.

    SvaraRadera
  4. Det händer när jag är trött, när jag har spenderat alltför många timmar med skrivprojektet och jag behöver ta en paus men gör det inte. Det händer också när jag förlorar riktningen i texten, när jag inte vet/är osäker på om jag är på rätt väg, det kan också bromsa lusten att skriva.
    Jag försöker då göra något helt annat och låta hjärnan vila, det kan vara enkla saker som att gå ut och promenera, gå på bio, träffa nån jag inte träffat på länge eller shoppa :) , bara det helt bryter med skrivprojektet.

    SvaraRadera
  5. Vad roligt med så många kommentarer där ni delar mer er av hur ni gör:) Stort tack! Tänk hur både lika och olika vi alla jobbar:)

    SvaraRadera
  6. När jag hamnat i det tillståndet att orden inte kommer till mig längre som förut, har det ofta hjälpt att göra sånt tråkigt som att tvätta och rensa i röror. Praktiskt arbete med händerna och låta det som är i huvudet vila. Ibland går det snabbt att få inspiration igen. Ibland, som just nu för mig, tar det tid och jag får nöja mig med att skriva det lilla som ibland vill ut genom mig. :)

    SvaraRadera