Idag ringde det en man ifrån Tingsryd som var med i nån slags förening där. De hade hört talas om min roman Fisken i snön som till stor del utspelas i den kommunen under 1860-talet. Nu ville de att jag skulle komma dit och föreläsa om den, vilket jag så klart väldigt gärna skulle göra.
Självklart undrade han vad jag skulle ta för arvode, och när han hörde summan (som definitivt inte är överpris) blev han mycket fundersam. Han sa inte blankt nej, men bad att få återkomma efter att ha pratat med styrelsen. I det läget skulle jag förstås ha kunnat pruta på priset, men jag gjorde inte det. Anledningen till det är att det är De som vill att jag ska komma, det är på Deras initiativ jag skulle åka dit. Då tycker jag att de får betala det som det faktiskt kostar, annars får det vara. Det tar mig en hel massa tid både att ta mig dit och att förbereda det hela, så jag kan inte göra det gratis.
Det här med föreläsningar och arvode är en svår sak, tycker jag. Om jag är billig får jag kanske fler chanser att föreläsa, å andra sidan förstör jag för alla andra inom branschen som följer rekommendationerna från författarförbundet. Ändå har jag så så svår för just det, ta betalt.
I somras lyssnade jag på en föreläsning under lägret jag och barnen var på. Det var ingen dålig sådan, men heller inget särskilt märkvärdigt. Jag satt och funderade på vad de fick för arvode. Tänkte att jag definitivt inte behöver skämmas för mig, att jag föreläser och tar betalt. Det jag gör är minst lika bra som det de gjorde. Om inte bättre. Om jag nu ska våga säga som det är. Åtminstone när jag föreläser om mitt författarskap och mina böcker så gör jag det väldigt bra.
Och därmed är vi tillbaka där vi började. Att mina föredrag faktiskt måste få kosta.
Hur känner ni kring det här med att ta betalt för tjänster av olika som ni utför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar