Jag tänker ibland, nej, ofta faktiskt, att jag borde skriva en annan sorts böcker. Böcker som är lättsålda, som inte får människor att rynka pannan och säga "Nej, det här är nog lite för tungt för mig."
Jag kan förstå att man tänker så om Fisken i snön, för den utspelas ju trots allt på ett mentalsjukhus. Även om den fått fina recensioner och är spännande och berörande på alla sätt och vis, är det ju ingen lättsmält roman. Däremot förstår jag det inte när det gäller När minnen får liv. Visserligen är skam och skuld ett stort tema i boken, men ändå är det ju vänskap som är det största. Vänskapen mellan människa och hund, och vänskapen mellan brukare och assistent. Jag brukar kalla den för existentiell feel good. Hur kan den då vara för tung att läsa?`
Jag borde skriva deckare. Tror jag. Sånt vill folk gärna läsa. Eller lättsamma romantiska romaner. Eller ... ja, vad då?
Själv har jag nyss varit på bibblan och lånat en bunt med Inger Frimanssons romaner. Psykologiska thrillers. De är spännande. Sådana böcker skulle jag kanske skriva. Kanske jag även borde skriva mer av samma genre, så det är lättare att marknadsföra mitt författarskap?
Men jag är inte sån. Som bara gör likadant hela tiden. Jag är spretig. Vill testa allt möjligt. Inte mura in mig i ett fack. Det är på gott och ont, tror jag.
Vad läser du helst för sorts böcker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar